Har precis lagt på ett långt samtal med min vän Kow och inser att vi faktiskt fyller arton i år och att slutbetygen från gymnasiet betyder allt och att man måste hinna göra massa saker och komma på vad man verkligen vill göra när man blir äldre. Men allt jag vill just nu är att bli klar med helvetetsgymnasieutbildningen som inte blev något av vad jag hade hoppats eller förväntat mig när jag var ung och naiv och tyckte dans på ljunkan, varför inte ? Nu vet jag varför inte.

Undrar om det är tröttheten blandat med en viss hunger som får mig att skriva sånna här saker.. ?
Jag hoppas nästan det..